2:a advent

Tänk det är redan 2:a advent. I år så njuter jag mycket mer av julen än förra även om det var första julen med killen. Det var så stor omställning för oss och nu så har man fått mycket mer rutiner och man har kommit in i hur vi vill ha det.

Det är inte alltid så lätt att veta när man kommer hem med en kille på nästan 2 år som springer och drar i allt hur man ska vara för man måste ju ha regler och säga till när han gör bra saker eller när han gör något som han inte får göra, han kan ju skada sig om det går galet. Men det är ju det att han inte har sett sådana saker som vi har här förut och det gör ju att han gärna drar och sliter i allt och det håller han fortfarande på med men nu är det trots. Sedan är det så att när han nu är i trots åldern så kommer språket i andra hand så där står det still just nu för han har så mycket annat att lägga energi på.

Men en sak är säker vi har världens underbaraste kille.

Ha det gott igelkott

Barn med bagage

Det är ju så att när man adopterar ett barn så har det alltid med sig ett bagage och i det bagaget så vet man inte vad som finns. Idag så har vi varit hos tandläkaren igen och det har verkligen varit en upplevelse. Han har satte sig på tvären om allt.
Det är så att vi har svårt att borsta tänderna i vanliga fall och så har vi haft det sedan dag ett, så detta blev ju en resa till med tänderna. Den information som vi fick i Kina var att de äter äpplen som tandborstning tills de får de nya tänderna och då är de också mycket mer med på att borsta tänderna, så han är lite inne i detta verkar det som för han älskar äpple.
Han har nämligen ett hål som påverkar honom så vi var tvugna att tidigarelägga besöket och det visade sig att det inte skulle gå utan vi fick en remiss till odontologen. Det får bli starkare lugnande så att han kommer ner i varv. Han var helt utom sig av skräck och fasa men vad ska man göra när han har ont. Det blir att de måste dra den för det har gått för långt ner i tanden.
Det är ju så att han är i sin trots ålder också så det gör ju inte saken bättre.

Ha det gott Igelkott

Lussekatts bak.

Nu är vi inne i den tiden som jag älskar mest på hela året. Det är advents tiden när man bara gör en massa roliga och mysiga saker tillsammans. I lördags så hade vi vänner här och vi bakade pepparkakor och då har man en son som är på världens sämsta humör. Han är inne i en riktig trots period och det är allt gränserna ska testas. Det slutade med att han fick gå och lägga sig och sova en stund och när han sedan kom igång igen så var han på lysande humör och han fick baka några pepparkakor själv. Han var verkligen inte på dela med sig humör och allt var bara mitt.

Det som kanske är det stora vinningen i detta är att det måste komma ut någon gång under åren upp till tonåren och har man mycket nu så blir det lättare sedan brukar man säga.

Det var så att förra året så blev det inte så mycket med bak och pyssel alls. Det var en period som var en stor omställning för oss och vi sov väldigt dåligt under en lång period. Han drömde mycket mardrömmar och så fort det var lungt några nätter så gjorde vi något som han inte hade gjort förut så var det flera nätter som blev helt upp och ner. Nu sover han bra och vaknar till en gång per natt men somnar om igen om det inte är något särskilt.

Vi bakade våra första lussekatter igår. Han tyckte det var jätte roligt. Han är mycket för att klippa och rita och måla. Han gillar att vara med i köket också och greja.
Ha det gott Igelkott.

Tänd ett ljus

Idag tänder vi ett ljus för dig Sara. Det är nu 7 år sedan du föddes som en ängel.

Jag älskar dig.

Ha det gott Igelkott

Rullbord

Vi köpte detta Rullbord på Ikea i helgen. Detta kommer att bli en bra extra yta i köket. Det är något man ofta behöver. Ha det gott Igelkott

En helg i görandets tecken

Denna helgen så har vi fått gjort jätte mycket. Vi har varit och tittat på utebelysning som vi ska sätta upp på garaget så att vi får lite mer belysning runt om huset.

Färg till hallen beslutade vi oss för också så nu ska det bara räknas ut ut mycket vi ska köpa.

Vi gjorde även en del på staketet på baksidan. Det är bara några småsaker kvar. Gud så skönt. Nu hoppas vi att häcken kommer att ta sig för det är ganska blåsigt så nu får den lite skydd.

Hösten är en underbar tid för då får man skörda det som man odlat och man rustar för vintern både på gott och ont. Det är ju så att det är mysigt att börja tända ljus och man får mysa med familjen på ett annat sätt än man gör under sommaren.

Ha det gott Igelkott.

Familje dag och överlämnandet

Den 13 september har vi vår familje dag. Det är inte Ms födelsedag utan vår familj blev till den dagen. Vi kommer att fira denna dagen som en stor dag för oss. Vi kommer att göra saker som familjen tycker om att göra och att fira på kvällen med en god middag på en resturang.

Detta var ju vår 1 års dag, vi gick till Ming och åt en underbar middag. Vi åt Dumplings, anka, kyckling i grönsaker och grillspett. Maten var fantastiskt god. M älskar all kina mat och särskilt riset sedan plockar han grönsakerna.

När man tänker tillbaka så kan man inte fatta att det redan har gått 1år sedan vi fick honom en regnig dag i Xi'an. Den dagen var en kaotisk dag som gick i ett snabbt tempo. Vi flög från Peking till Xi'an bara det var en upplevelse.Sedan så landade vi i Xi'an och där mötte en guide oss och hon hade köpt en jacka i svenska färgerna och det stod även Sweden på. Hon var jätte gullig, hon var med oss nästan alla dagar i Xi'an.

När vi kom till hotellet så hade vi ungefär 1 1/2 timma på oss att göra oss iordning och packa ner vad vi ville ha med oss när vi skulle träffa honom.
Vi gick till kontoret som låg på andra sidan gatan.

Det regnade lite men vi skulle inte så långt så det var okej. Vi kom upp på ett kontor och där var det lite folk och sedan kom det en grupp Holländare som gick till rummet brevid.
Vi var jätte nervösa och svetten rann. Så efter lite väntan så kom han in genom dörren mellan två personal som höll honom i händerna. Det är vår förlossningsbild.

Jag kan sitta och titta på den länge, den är underbar.

Sedan så gick han runt på kontoret lite och tittade på lite saker och så gick han till sina skötare. Vi skulle skriva på lite papper och han var runt oss och vi försökte få kontakt med honom samtidigt som man skulle skriva och svara på frågor. Men så fick vi honom. Han satt i Rikards knä och han var jätte ledsen han fattade att något var på gång som han inte var med på.
Menas han satt i pappas knä och försökte komma till ro så kom notarius publicus och då skulle vi bestämma hans namn och vi hade ett, Emrik men det passade inte som hans namn så det blev nummer två på listan M. Då hade vi redan på en kort tid redan avverkat en massa myndighetspersoner och så fick vi också chans att fråga personalen lite frågor som vi hade. Vi fick även en påse med saker som de hade med sig.

Vi fick en årsbok som de har skrivit i och satt in bilder från han kom till barnhemmet och tills han skulle åka.
Fantastisk sak. Sedan en påse med jord från hans stad. Ett broderi samt annonsen som de satte ut i tidningen när de sökte hans föräldrar.

Sedan sa vi adjö för att sedan gå till en fotograf och den låg i en gränd bakom hotellet och det regnade och var varmt och han var ledsen. Vi gick och armarna somnade på en för han ville inte åka i vagnen. Vi kom in i en fotoaffär och gick in bakom ett skynke och upp för en trappa och bort i en korridor och sedan in i en dörr där det stod folk och väntade på oss. Här gick det undan vi satte oss en i taget och vi skulle le och sedan nästa och tillslut en familje bild som ser helt konstig ut för vi var så konstentrerade på M.
Sedan till hotellet och på vägen tillbaka så in i en butik som vi köpte små runda kex som inte skulle vara söta. Men det blev M första sockerkick.

Väl uppe på hotellet så var han lugn och det gick riktigt bra när man gav honom kexen och han fick några saker och greja med.
Då hjälpte guiden mig med att översätta ett papper som vi fick med med lite information som barnhemmet hade skickat med.

Klockan 6 så var det dags för läkaren som kom och gjorde en undersökning och allt var bra. Han var lite förkyl men inget större. Man skulle ge honom varmt vatten så skulle det rensa ur förkylningen. Hon skrev ett intyg i en bok vi hade med oss och det var det. Nu började han bli go och glad och vi fick vårt första leende när läkaren hade gått. Så fort trodde jag inte det skulle gå. Han tog oss verkligen med storm. Sedan så var det dags att gå ner i matsalen och äta mat och han var jätte hungrig. Han åt allt möjligt och han åt mycket grönsaker och det gör han än idag. Frukt och grönsaker är han favorit mat.

Sedan somnade vi av ren utmattning vid elvatiden och då fattade man ingenting av vad som hänt.

Ha det gott Igelkott.

Utflykt

Idag har det varit underbart väder och vi bestämde oss för att vi åker som vi planerat till en 4 H gård som finns här i närheten med öppna förskolan.

Det blev jätte lyckat för solen sken och det var trevliga människor som var med. Meme han var som en kalv på grönbete. Han såg får och getter och tupp och ankor.

Han sprang runt och sa titta titta. Det är så härligt med honom för han är så glad och positiv med det mesta och det smittar gärna av sig på andra. Vi fick även åka en tur med traktorn och det var en höjdare att åka runt på ägorna så han fick även se hästarna. Hans stora djurintresse är hästar. De är fantastiska.

Ha det gott Igelkott.

Kläder och skor

Oj, vad dagarna går, vi har följt en familj som är iväg på sin resa till Kina för att hämta hem sin nya familje medlem och det har gjort att jag har varit uppslukad av den resan och gjort vår resa i tankarna. Så det har inte blivit att de har hamnat här än.

När vi åkte till Kina så hade vi så många tankar i huvudet för vi kände oss ganska ensamma med tankar och förberedelser och allt som hade med vår resa att göra. Visst så kunde vi bolla med våra familjer men det var vi och en familj till som åkte men de var vana i denna delen av världen så man kände sig lite ringrostig på rese fronten eftersom ingen av oss varit i Asien.

Det som var lite svårt var att omsätta Memes ålder. Man visste att han var 1 år och 10 månader när vi skull hämta honom. Men hur stor är man och vilka kläder ska man välja de är ju vana med kläder lager på lager. Vi handlade kläder med storleken 86 och 92. Det visade sig att de skulle vara jätte stora men vad gör man. De skor vi köpt kan han fortfarande inte ha för han har ganska små fötter.

Vi skulle ha köpt 80 för det var det vi fick handla när vi kom hem. Fördelen är ju att man verkligen har använt kläderna eftersom han fortfarande använder dom och nu 1 år senare så är de lagom.

Ha det gott Igelkott

Lika som bär

Tänk vad snygg man blir när man är ny frissad. Jag och lill Babbo vi är lika vi, han får hoppa in när jag inte till vara med och leka. Ha det gott igelkott!

Macka

Vad gott det kan vara med en macka vid Bertilssons stuga. Ha det gott igelkott!

Vi blev en familj i Kina

Nu har jag gått och funderat hela dagen på vad jag ska skriva om denna dagen och det är ett virrvarr av känslor som far runt i min kropp. Tankarna som jag har kan jag inte riktigt få ur mig men de kommer nog att komma under den närmaste tiden. Känslorna är både små och stora och de är svåra att delge men det är nog så att några känner nog igen sig och vissa har inte kommit till den känslan än men jag hoppas att ni gör det och då kommer ni att ha era känslor för detta är min berättelse om hur vi har upplevt det.
Idag är det 1 år sedan jag och min man gav oss ut på vår livs resa till Kina för att hämta hem vår son.
Jag kommer ihåg de olika känslor som jag hade den dagen. Ena stunden så var man glad, nästa nervös, orolig, upprymd och förväntansfull.
Iväg kom vi och gud vad nervös jag var när vi klev på planet till Köpenhamn för att sedan flyga vidare till Bejing.

Ha det gott Igelkott

Nu........

Oj, nu har jag hoppat igen och jag har gett mig tusan att jag ska fixa det denna gången. Vad är det nu jag ska fixa?????????
Jag ska börja skriva här i min blogg igen för jag har kommit till insikt att jag har saker som jag kan bidra till andra med, oj vad kaxigt det lät men jo, jag har det.

Ha det gott Igelkott :)

Melvin

5 Månader

Vilken helg

Nu har vi i två dagar grillat korv till lunch. Vi har inte velat gå in så vi har blivit kvar ute och bara njutit av det underbara vädret. Hunden älskar att vara på våran baksida och busa runt i snön och Meme han håller på med sin spade och gräver i snön, det är livet.

Vi tog oss även en tur till pulka backen och det var jätte roligt för alla som åkte.

Ha det gott Igelkott

Torsdag, dagen efter

Jag har nu haft det andra tillfället på min kurs som jag håller i med några andra kollegor. Jag känner en sådan glädje när jag är mitt uppe i denna aktivitet. Det är en fantastisk känsla jag känner när jag tänker tillbaka på de två dagarna som jag har haft ded mina deltagare som jag ska lära ut något till som jag brinner så starkt för.
Känslan att bara kasta sig ut i något som jag bara har haft i mina tankar är en känsla som är obeskrivlig. Att jag fick denna chansen trodde jag inte för ett par månader sedan men nu har jag nått ett mål som jag har haft under en lång tid. Helt otroligt om jag tänker så.
Denna gången blev det en blomma till. Jag älskar ju blommor så det är inte så konstigt att det är det som jag köper för att göra mig lite glad.
Jag tänker dessa dagar när jag är lite nervös på morgonen och det är att det finns bara en som jag och jag är unik.

Ha det gott Igelkott.

En vinter dag

Jag hör hur många börjar tycka att denna vinter nu kan vara slut, vad har vi för alternativ. Grått, +6, regn från sidan eftersom det aldrig regnar uppifrån i denna staden, mörkt och man känner hur det gråa trycker ner en i skorna. Om man tänker så så tycker jag att vi har det jätte bra just nu. Ljust mycket sol för att vara den här tiden på året och inget regn. Motion får man gratis genom att skotta, vad mer kan man begära. Livet är ju glatt. Fniss :)

Planeringsdag idag igen och det har varit jätte givande. Det är så kul att ha hand om en egen kurs samtidigt som att man har krav på sig så är det roligt att göra något nytt. Man måste ju utvecklas.

Ha det gott Igelkott

En vecka senare

Oj, var tog den veckan vägen. Jo, Kursen som jag var ledare på under tisdag och onsdag gick bra. Men vad jag var nervös när jag såg deltagarna komma en efter en. Men vi tog det lungt och så gick en minut i teget och ett tu tre så var de dagarna över. Då gick jag och köpte mig en blomma för jag kände att jag var värd det. Jag var upprymd och stolt över mig själv att jag vågade och tackade jag och genomförde det.
Sedan var jag ledig på torsdagen och det var en lugn dag och så fredag så var det jobb igen. På lördagen så komm mina föräldrar ner för det var dags att prova på att lämna Meme en stund. Vi gjorde ett prov på lördagen och ett på söndagen och det fungerade så det känns jätte skönt att vi kan lämna honom en stund för att göra något på egen hand. det som är bra är att man nu då får automatisk hundvakt så man slår två flugor i en smäll.

Ha det gott Igelkott.

Planeringsdag

Idag haar jag jobbet hela dagen med mina nya kollegor som jag har uppdraget ihop med att genomföraen utbildning i SET - Livsviktigt för lärare mellan Försolleklass till år 5. Det är en mycket nervös lilla jag som skriver just nu men det ska väll gå bra men man kan aldrig veta. Men om det skiter sig vad ska då hända? Ja, Det kan man undra. Vi får väll se imorgon. Jag återkommer med info.

Återblick:
Jag åt mina tabletter och jag bearbetade min sorg för att min dotter inte levde och alla andra hade barn och var lyckliga med sina små familjer. Men vi, vi fick allt jävelskap på en gång och det kändes som att det aldrig skulle bli bra igen.
Sedan hade man dagar när man kunde tänka att det var meningen att vi skulle drabbas och det var väll tur för vi kunde ta oss igenom detta med mycket erfarenhet och kunskap som man kan delge andra men också att man kan använda dessa erfarenheter i andra svåra situationer. Det är väll det som har gjort att jag skriver här och nu.
Jag åt mina tabletter och jag tyckte att jag blevbättre så smått hela tiden och jag varvekligen positivt inställd för jag gick ju bara och räknade ner att snart så ska vi kunna skaffa ett nytt barn.
det var dags att göre ett vanligt återbesök på reumatologen och träffa min läkare. Jag var så inställd på att hon skulle säga att nu kan ni börja planera inför er graviditet men det hon sa var något helt annat. Du har blivit sämre så vi är tvugna att sätta in cellgiftsbehandlingar med sendoxan igen. Jag fick åter en chock. Men jag hade verkligen inget alternativ. Så åter till sjukhusvistelser och behandlingar och provtagningar. Vad trött jag var på allt då.
Det som gjorde mycket att man orkade att hålla humöret uppe var att man hela tden träffade mycket trevligt folk inne på sjukhuset och man kunde prata om saker som ingen annan förstod för det kan ingen förstå om man inte själv har varit där.
Bara en sådan sak att man känner hur giftet kommer in i din åder och armen blir aldeles kall efter ett tag. Att man måste klara av att hålla modet uppe för att man ska genomlida varje gång man är där. man har också en oro inom sig som alltid finns där. Hur fungerar jag idag orkar jag gå uppför den backen eller den trappan. Nu får jag inte flåsa för mycket för nu möter jag någon på trottoaren. de får inte tro att jag har så dålig kondis så att jag inte klarar denna lilla backen. Man var hela tiden på sin vakt om någon var förkyld för man orkade inte lika mycket om man blev sjuk, var man nedsatt innan så var det nästan 0 läge när man blev sjuk men man höll modet och skenet uppe många gånger när man egentligen bara ville dra något över huvudet och vakan när allt var över. Behandlingarna skulle visa sig att bli över 1,5 år. jag såg inte en ände på det men en dag så var jag utskriven och det var dags att flyga igen och då kände man nästan panik för tänk om jag blev sjuk igen och ....... ja, ni förstår tankegångarna som kom då.

Ha det gott Igelkott

Söndags slö

Vi har nu kämpat med en förkylning i över en vecka men nu har den börjat ge sig. Vad urlakad och trött man blir men nu är det snart ny vecka och nya tag tas.

Återblick:
Det är så att när man drabbas om två saker ungefär samtidigt så är det den senaste händelsen som kommer i fokus. Det var jobbigt att man inte kunde sörja S när man ville det utan det var behandlingar och undersökningar som tog upp hela min vakna tid. Jag låg inne i 1,5 veckor till och under den tiden så började jag må lite bättre.
Men de visste inte riktigt vad som jag hade för diagnos än men de trodde jag hade Wegners Granlömatos. Jag hade bara problem med lungorna och jag utvecklade inte något annat så efter en tid så blev min diagnos Alveolit. Det är att man har inflamation i alveolerna som sitter längst ut i lungorna och när inflamationen upphör så blir lungan inte lika elastisk som innan det varit en inflamation där.
Man åkte in och ut på behandlingar i nästan 1 år och när jag på sommaren komm in en gång så sa min underbara läkare att nu får du gå över på tabletter för du har blivit så bra att det är okej. Jag blev överlycklig eftersom jag så gärna ville skaffa ett nytt barn men vi fick se hur det gick med tabletterna och sedan var jag tvungen att rådfråga mina läkare på neonatal. Jag åt tabletterna ett tag och så till nyår var vi på Östra och pratade med min läkare. Han avrådde oss att bli gravid på de tabletterna för det kunde göra så att jag fick ett bakslag i min sjukdom och han sa ditt liv eller ett barns och jag valde mitt eget liv. Då började våra tankar på adoption ta en form som ett alternativ. Men vi ville ändå vänta tills jag skulle få sluta med tabletterna.

Ha det gott Igelkott.

Vår i luften

Oj, vad mer kan man begära av en vinterdag. Solen skiner och det är -3 och det droppar från taken. Det är vår i luften. Man känner hur livet börjar komma tillbaka.

Men en sak gick jag och tänkte på när jag var ute med mina killar på långpromenad och det var att det blåser inte så mycket när det är kallt så det där med vindkraft när det är riktigt kallt är nog inte så bra utan man måste ha ett annat alternativ också. En klurig fråga för man vet ju aldrig när det blir en sådan här underbar vinter.

Återblick

Upp kom jag till Östra, man ska tillbaka där man var inskriven sist, förlossningen. Man var ju helt under isen och in där igen för att man inte mådde bra det var ingen hit. Men de trodde på dubbelsidig lunginflammation det var ju kul (not) men lite pencilin så skulle man ju bli bra och man var på banan igen och man kunde sörja i lugn och ro och bara smälta allt. Man var ju fortfarande i chock, man fattade ingenting. Det som var en stor hjälp var att vi fick prata med en kurator och hon har jag mycket att tacka för. Hade jag inte haft henne under de första åren så hade jag aldrig klarat allt man skulle igenom.

Bara att gå ut och se alla gravida och alla med barnvagnar gjorde att jag bara grät och jag blev helt ur balans och det tog lång tid innan jag inte brydde mig om sådana situationer. Jag måste ju vidare men det var inte lätt.

Men så blev jag inte nämnvärt bättre så jag fick en dos till och då fick jag en reaktion på pencilinet och tur var väll det för då blev jag inlagd på infektion på Östra och de började utreda vad man kunde få istället. Men så kom de på att jag inte hade lunginflamamation utan något annat så efter en vecka på blev jag skickad till reumatologen och där blev det ord och inga visor. De skrev mig på näsan med att jag har en allvarlig reumatologisk sjukdom och jag ska börja med cellgifter imorgon dag. Jag fick en chock och det var inte så roligt eftersom jag redan var i en annan chock så jag kände att jag kan lika väl hoppa och så är det slut med allt men jag fick en otrolig stöttning från de som låg på samma sal som mig så jag fick bara gilla läget. Jag kunde ju vänta och se om jag blev bättre av medicinen.

Dagen efter när jag fick min första cellgiftsbehandling så grät jag hela tiden och jag bara ville bort där ifrån men vad ska man göra det är bara att gilla läget och följa med i flödet som var runt omkring mig.

Ha det gott Igelkott

Förkylda

Idag så har jag och Meme städat ut julen, fast det har vi gjort i flera dagar nu men det sista har vi tagit idag. Vad underbart det är att ha en liten hantlangare när man håller på. Just idag så fick Bus följa med husse till jobbet och då får vi gjort lite mera här hemma. Men då undrar säkert många varför är vi inte ute i det fina och härliga vintervädret som det är idag, sol och -8. Jo, vi är förkylda båda två och idag är vi feberfria så det är en lugn dag hemma så ska vi allt ge oss ut imorgon.

Återblick:
Livet har ju blivit så omkastat hos oss sedan vi äntligen fick Meme. Men den väntan har varit lång och nu känner jag mig redo att berätta denna resa som vi gjort i vår familj för den som vill läsa.
Ja, var började den nu? Jo, det var i september 2003 då födde vi en ängel. Det var en liten tjej och hon komm i vecka 34 så det var inte så många veckor kvar tills hon skulle komma ändå så man hade ju börjat att förbereda och köpa lite saker och så var jag på en vanlig kontroll och då hittade de inte något hjärtljud. Jag blev helt kall och det for så många tankar genom huvudet. Jag fick upp till Östra och de konstaterade att så var ju fallet. Så ut kom hon som en liten ängel.

Men det var inte nog med elände som skulle drabba oss. För efter förlossningen så blev jag förkyld och den ville inte ge sig, jag hade väldigt svårt att andas och jag blev andfådd för ingenting så på begravningsdagen så ringde en läkare som bara skulle tala om att min urinvägsinfektion var borta. Han frågade också hur det var och jag talade då om att jag hade ont i höger vad och att jag var tung i bröstet och hade svårt att andas. Han sa till mig att du får åka direkt upp till östra så får dom kolla vad det kan vara. Men sa jag vi sitter mitt i begravningskaffet så kan jag inte åka imorgon? Nej, drick upp och åk upp sedan tackade han för sig och vi lade på. Jag kommer inte ihåg vad han hette men jag är övertygad om att han var en ängel för jag träffade eller pratade aldrig mer med honom. Min tid var inte inne än och nu har det gått över 6 år sedan det hände. En tanke slog mig och det är att vi kom hem med Meme i september så något visst är det med den lilla kille vi fått. han är ämmad för oss.

Ha det gott Igelkott

Återkomst

Tänk jag är tillbaka. jag fick verkligen en nytändning igår när jag var inne och städade lite i min blogg.

Idag har vädret varit underbart och det har gett mig nya krafter jag känner att nu går det år ljusare tider.

Här kommer lillkillen och går. Han älskar snön men det är en som älskar snön mer och det är våran andra lilla kille på fyra ben.

Ha nu en underbar dag och vi hörs imorgon.

Ha det gott Igelkott

Städning

Det har varit tungt att komma in på sidan och se att jag inte har samma glöd för min sida som förut, det har gjort att jag bara fått en massa dåligt samvete att jag inte skrivit något när jag varit inne en sväng.

Men ska man förklara det enkelt så har jag haft skrivkramp. Jag vill skriva en massa men det kommer inte ut genom fingrarna ner på tangenterna. Men nu när jag har städat lite på min blogg så hoppas jag att glöden kommer tillbaka. Visst jag känner en liten pirrning så vi får se imorgon om den infinner sig igen.

Ha det gott Igelkott.